Jag vill egentligen en sjukt
fin, genomtänkt och poetisk
kärleksföklaring, men det
skulle bara bli så jävla
pretentiöst och fjortis.
Bdb-style, haha.
Kent har räddat mig ur
många jävligt kniviga
situationer, på ett eller
annat sätt. Absolut förståelse,
eller bara medkänsla.
Någon har varit här innan mig.
Dem är värda alla hyllningar
vi någonsin kan ge dem.
För min skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar