Min värld, 4 månader senare.

Inget annat spelar någon roll.

Det finns ingenting vackrare.

Ingenting kan komma emellan oss.

Jag har sovit simla dåligt

inatt.. Det brukar jag ju

gör men idag kände jag mig

till och med febrig när jag

vaknade..

Inte konstigt att jag

drar mig för att gå och

lägga mig, när jag drömmer

en massa skit OCH mår

fysisk dåligt när jag vaknar.

Idag ska jag iväg och mysa

med Ben. Fan, vad man har

det bra egentligen!

hihihihhihiihihih

.. Men så händer det någonting. Man

ser en glimt av något att bry sig om,

något att börja känna för. Något

som man aldrig upplevt tidigare.

Någonsin.

Dagarna ekar inte alls lika hårda och

tomma längre, utan är fyllda med

något som man bara trodde fanns i

sagoböcker eller i Disneyfilmer. På

natten mjuknar nålarna man brukade

sova på och förvandlas till kittlande fjädrar.

Man är räddad.

Jag är räddad.

För mig finns inget vackrare än du.

Och där har vi dem, o-hoj.

Jag tänkte visa er bild

på mina superfina och

våriga sneakers som

jag inhandlade i London

förra året, och som nu

får vara del i en av mina

vårigaste outfits i år.

Ni får leva i ovisshet

tills jag kommer hem!

Later,

Jag saknar så jag dör,

jag kan inte sova.

Kraschlandar.

Godkväll,

bilderna nedan är från min

sjukhusvistelse ganska nyligen.

Fan. Det var så hemskt. Jag

trodde jag skulle dö. Jag hade

aldrig klarat av det utan

min familj, min pojkvän

och mina vänner.

Tack.

Och oj! Fan va mysigt väder

det är ute om dagarna nu,

helt plötsligt. Perfekt Kavaj-väder,

och fan va lycklig jag blir

när jag kan plocka fram mina

små älsklingar.

Idag hade jag min orange:a paljettkavaj

från fashion against aids förra året.

Jag har kollat lite på årets kollektion,

men dem bilder jag sett har inte

varit lika spännande som förra årets

tolkningar. Tyvär..

Mycket grått, vitt och tryckta texter.

Inte min cup of tea.

Det enda jag hittade i min smak

var en genomskinlig plast-shopping bag.

NICE, men inte tillräckligt spännande..

När jag var lite ville jag bli en cirkusprinsessa.

Det vill jag nog fortfarande.

Och jag sover ännu en natt utan Ben.

Det är så jävla svårt, minst sagt.

Bara en massa mardrömmar och så

vaknar jag konstant. Bara sätter mig

rakt upp i sängen. Som på film.

Men i hans armar finns inga mardrömmar,

inte något rum att sätta sig upp eller tid

att vakna. Där finns bara Han, och jag.

Och till er som tänker, "fan, sjukt jävla

orockstar" har jag nyheter. Att ge bort

sig själv helt till en annan människa är

nog det mest skadliga man kan göra.

Man kommer aldrig ur det oskadd.

Ännu en nyhet; Jag tänker aldrig komma ur det här. <3

Jag har ganska länge funderat på

om jag ska bli blond igen. Just nu

har jag mörkt hår, men har börjat

färga ljusare brunt istället för min

vanliga svart-bruna nyans. Men..

Jag tror inte att vara blond är

någonting för mig. Det fungerade

inte längre när jag blev lite äldre,

och jag tror inte att det skulle

fungera nu heller. Sorgligt men sant.

Men å andra sidan är jag hellre

en Dita än en tacky, sönderblonderad

Britney. Kolla på henne där uppe.

Hur kan man inte vilja se ut som henne?

God kväll.

Egentligen har jag inte så mycket att säga,

jag är helt borta. Igen. Jag har blivit sjuk.

Feber, snuva, halsont och hjärnan känns

flera storlekar för stor för att få plats i

mitt huvud. Men eftersom jag låtit bloggen

hänga i luften ett tag tänkte jag bara

ta mig tid att uppdatera er iallafall.

Jag har tittat färdigt på alla släppta avsnitt

av Glee. Sett klart första säsongen av

Criminal minds, och är nästan halvvägs in

på andra.

Jag är sjukt kär och lycklig. Men just i nuläget

suger saker och ting för vi BÅDA är sjuka samtidigt.

Sad face. Jag saknar honom sjukt mycket. Såklart.

Jag har inte varit mig själv den här veckan.

Det känns som att jag har övertänkt varenda

liten sak till det extrema, bara för att komma

fram till att jag är sämst, fulast, jobbigast,

äckligast, tjockast och att allt är mitt fel.

Jag brukar ju övertänka i vanliga fall också,

men det här var bara så sjukt överdrivet,

även för att vara mig.

Jag tror vi alla har dem dagarna, men det

här verkade hålla i sig. Tills i fredags.

Men idag kom det tillbaka. Det bara rann

över mig som en plötslig kalldusch och

jag vet inte riktigt vad som kan bota det här.

Jag vill egentligen bara ligga under täcket

tills min prins slutar jobbet imorgon

och kan komma och rädda mig från migsjälv.

Jag saknar dig. <3

Jag vill bara åka iväg någonstans.

Sjukt jävla långt bort. Ta med Ben

och bara sticka. Till något varmt

land. Bara se varandra, bada och

mysa sönder. Fan va trött jag är

på att gå på tabletter och ha ont.

(Bilder från KenleyCollins.com)

Jag är så otroligt kär i Kenley Collins.

Hon gör klänningar helt i min smak, och

hon skulle mer än gärna få göra min

brudklänning. Tänk er den röda/svarta

mad hatter-klänningen längst ner här,

fast i vit. Oj, oj, oj...

Nu känns det mycket bättre!

En natt brevid Ben löser allting!

Finaste människan i hela världen!

<3

Och vemodet fortsätter in på fredagen.

Det känns i magen. Det är någonting

som inte är bra. Det känns skitjobbigt.