Jag tappar greppet lite,
instant low.

Later,

Det blev en random-måndagsfylla igår

när Dennis tjugonde fördelsedag skulle

firas med lite fiktionellt krig, och

lite dödande säger man ju aldrig nej till.

Fuck honor,

Jag minns Eurodancer, och
Nessaja från en mindre
besvärad och mindre
vuxen tid.

En högstadietid av bullshit.
Av snabbmackaroner,
köksgolv och grupparbeten.

Vi hade nog ganska
stora problem egentligen,
men på något sätt
känns den tiden mer
beskymmerslös än nutiden.

Undertonen var inte
alls densamma, och
jag tror att det är
den, den nya undertonen,
som ligger till grund
för allvaret som
nu råder i våra liv.
En kvart senare.

För, sen när blev vi vuxna?
Sen när var det inte längre
okej att ligga på köksgolvet?

Det gick för fort, det går för
fort och jag vet inte hur jag
får det att gå i normal takt igen.

Gick det någonsin i normal takt,
eller var det vi som bara rusade förbi?
Men frankly my dear, i don't give a damn.
För nu är det ändå försent.

Jag kommer inte direkt på något
världsomvändande att skriva..

Men det kanske är lika bra,
att er värld inte vänds upp-och-ner
varje gång ni råkar snubbla in här.
Jag får hålla världsomvändandet på
en måttlig nivå.

På tal om det så är nog
"hybris", mitt favoritord.
Eller, ett av dem iallafall.

Ett ensamt ord, som kan beskriva hela mänskligheten.

Happy b-day, Jesus.
Ska nu åka hem till
farmor för att fira
med Slättengren-klanen.

Det gör lite ont i mig
att jag ska upp och jobba
vid 7 imorgon.

Iallafall..

God jul.

Jag saknar sommaren,

såhär dagen innan julafton.

Idag har jag knappt gjort
något vettigt alls. Det är
iallafall så det känns.
Drog på mig mullvadspälsen
och försvann ner på stan,
för en fika med min kära
farmor.

Och såhär precis innan ju
så känns det som att man
själv går i slowmotion,
medans alla runt
omkring rusar förbi en.
Den känslan gör mig en
smula stressad..

På tal om stressad så har
vi (Jag och ängeln) bokat
bord till nyårsmiddagen.
En sak att bocka av på listan,
iallafall.

Om vi inte hade tagit tag i det,
hade det nog inte blivit
någonting alls. Killar alltså..
Dem är ju inte direkt några
plannerare, om vi säger så.
Men dem är mina bästa killar,
så jag förlåter dem för det.

Vad skulle jag göra utan dem?
- Eller ännu viktigare (i det här avseendet)
Vad skulle dem göra utan mig?

Nu gäller det bara att
hitta en satans klänning
eller något att ha på sig..
Det är inte det lättaste.

Det bästa vore om jag
kunde hitta något som
redan befinner sig i min
garderob, men om jag
känner migsjälv rätt
kommer ingenting jag
hittar där vara bra nog..

Mina alternativ, just nu;

- Antingen beställer jag
en jumpsuit, i grå sammet
- eller så kör jag på suit med
svart fluga, stort lockigt hår
och röda läppar..


Hmm..
Fortsättning följer..

När jag var liten var jag
vettskrämd för döden.
Inte direkt för att jag
skulle dö, utan dem runt
omkring mig. Att de skulle lämna mig.

Jag ville inte sova på nätterna
för att jag var rädd att de alla
skulle vara döda när jag vaknade,
och jag skulle vara ensam kvar.
Det var hemsk, jag drömde
mardrömmar om det konstant.

Nu för tiden jag vill tro att jag har en
ganska avslappnad inställning
till döden. Så avslappnad man
kan ha, liksom. Min tro på
återfödelse har ju avdramatiserat
döden ganska kraftigt.
"Det är ju inte slutet, påriktigt"

Oavsett vad som händer med oss,
när vår tid här är slut, så är det ju
just tiden här som räknas. Det är här
och nu som är påriktigt, allt annat
kommer sen, i andra hand, och vi
har inte tid att lägga på att oroa oss.

"Älskling, vi ska alla en gång dö"
och du har rätt Herr Berg,
du har så rätt.

Men först ska vi leva för allt
vi har, för allt vi är värda.

Leva, tills vi dör.
(Och återföds)

Saker ni inte visste om mig, del 5

- Jag äger bara ett par jeans. Jag har aldrig varit så speciellt förtjust i byxor överhuvudtaget och speciellt inte jeans.

Letters of war,

Jag älskar brev-clutchen från ysl.

God morgon,
"and what's so good about it, MR SMEE?!"

Och nu ligger jag här
i sängen ensam igen.
Sällskapet kom, och
gick. Han skulle till
jobbet minsann.
En annan är ju
ledig fram till jul..

Disney Couture, Kyssjohanna.se

Dear Santa..

Nu har jag landat hemma igen,
och vilken landning sen. Mitt
hår doftar av någon annans hem,
och jag vill helst av allt bara
sätta mig och se Leaving las vegas.

Men vi vet nog alla att det slutar
i förtvivlan, så det är nog inte en
av mina bättre ideér direkt.
Den är så fin, så fin men ack
så tragisk.

Typ nästa lika tragiskt var det
idag, när jag insåg att jag inte
kan flytta till Göteborg, pga
min kommande käkoperation.

Jag hatar folktandvården,
av hela mitt hjärta.

Så jag blir kvar här, tillsvidare.
Vi får se hur länge.

Christopher Kane kan det där med rymnden..

Jag skulle gärna ha den längst till höger på nyår.

Ni får ursäkta mitt helt orättivsa
avfärdande av er igår. Jag var inte
riktigt på humör, och vi har ju alla
sådana stunder ibland. Synd bara
att det verkar som att jag har tusen
gånger fler än alla andra.

Mina blir dock allt färre med tiden,
och jag hoppas att jag, inom en
snar framtid, kan få slippa
mina kraschlandningar.

Luften har gått ur mig för idag.
Jag hade hoppats på att få herrbesök
ikväll, för lite Borta med Vinden,
men det var tydligen att hoppas
på förmycket. Han var obotligt trött,
och jag klandrar honom inte direkt.

Så nu sitter jag här, i min svarta läderfåtölj,
och ska strax umgås med Scarlett O'Hara
och Rhett Butler utan Herr Ljung.

Jag har väll aldrig varit någon
romantiker direkt, jag ser migsjälv
som en känslomässig minimalist,
men den amerikanska 1860-tals
södern (minus slavarna) väcker
någoting inom mig, ett begär.

Jag tror det är efter klänningarna..

Later,

Instant low,
jag umgås
med band of horses,
procol harum och
Kent ikväll.

Vi hörs imorgon,
om ni finns kvar.

Nu har jag sett hur
illa det blev, med
bilderna på P-festen..
haha, den bjuder jag på
bara för er.

Ibland förvånar man
sig själv, och ibland
lyckas även andra
förvåna. På ett bra
sätt. På ett extremt
bra sätt..

Tro mig när jag säger
att jag kommer sova
gott inatt.

Jag hoppas ni gör detsamma,

Later

Ännu en Balmain-jacka som jag skulle dö för,

Jag är helt slut, i hela
kroppen. Jag stressade
sönder migsjälv igår.

Jag slutade jobbet vid
16 och skulle infinna
mig på Hugge klockan 18,
för bowling och middag
med arbetskamraterna.

Jag hade inte ens funderat
ut vad fan jag skulle ha på mig.
Herregud, jag fick springa in i
garderoben, och se vad som
fastnade på min kropp.

Jag blir stressad bara
jag tänker på det, och
jag vetifan hur jag såg
ut igår, egentligen..

Men kvällen var trevligt!
Jag bävar dock inför diverse
bilder som jag tror kommer
läggas upp på facebook..

ärsh, fuck it. Hur illa kan det vara?

later,

Herrbesöket försvann lika snabbt
som det kom. Det kändes iallafall
så. Tiden går fort när man har
roligt..

Jag stapplade upp ur sängen
klockan 5 imorse, efter två
timmars sömn. Ut, och iväg
i den kolsvarta december
morgonen.

Så fort jag kommer fram
går allting per automatik.
Det känns som om jag kan
jobba i sömnen.

Nu, ett antal timmar senare
sitter jag hemma i köket
nersjunken på en av mammas
kärleksfullt grönmålade stolar.

"Ur en klar himmel faller bomben ner
Vi ligger tysta i en krater, ler
När vi ser vår samtid brinna ner "
sjunger Jocke Berg ur mina högtalare.

Det mörknar omkring mig är
i köket nu, men jag orkar inte
gå och tända lampan.

Nu skulle jag tydligen få herrbesök
om några minuter..

Mina favoritherrar kommer
över för lite dumheter, och
vi alla vet ju att jag aldrig kan
få för mycket av den varan.

Måste göra mig lite anständig
för grabbarna, nu har jag inte
tid att sitta här.

Later,

Jag har alltid haft en grej

för skitiga fabriker.

Jag är sjukt trött på
att vara pretentiös
och tillmötesgående.
Jag vill inte kompromissa
migsjälv längre.
Kommer det alltid
vara såhär?

(Ps. alla bilder som publiceras i bloggen
är mina egna, om ingenting annat anges.
Låt bli dem, tack)

Saker ni inte visste om mig, del 4

- Jag vägrade bära armbandsur, av ren princip, fram tills nyligen.

"Det var en gång, för inte alls
länge sen, en flicka som
vaknade upp en måndag
på en gata i stan.

"Fuck honor" tänkte hon,
och sket i allt vad rutin
innebar. Hon sov egentligen
alldeles för länge om
dagarna, men det
kändes inte som om
det spelade så stor roll.

Åren gick och flickan växte
upp till att bli den mest
framgångsrika filmkritikern
i hela världen.

Fin." (Som i slut på franska.)

Lördagen kantades,
förrutom av vemod,
av äventyr av det
bästa slag.

Vi bakade cupcakes
med rosa frosting
och fick snabbt
uppleva en
koma av sällan
skådat slag.
(Se bilder ovan).

En sjuhelvetes
remix av Yeah
skapades i Audacity
och samtidigt högg det
till i Ushers hjärta, haha.
Didn't anyone tell you, U?
Livet är hårt mot dem hårda.

Och jag tror ändå
att det är värt
det i slutändan.

Tiden rinner ifrån oss, mina vänner.
Dem barnen vi en gång var har gått
bort sig, och lämnat oss åt vårat öde.
Vi blir bara äldre.

Men ännu är vi inte för gamla för
att skratta åt oss. Skratta åt att
livet bara tycks gå fortare, och
fortare. Vi hänger inte med, och
vi ser ironin i det hela.

Ännu är vi inte för gamla för
att kunna se världen som
en plats full av möjligheter
istället för en plats full
av misstag, och förlorade chanser.

Inte för gamla för att stanna
i sängen en hel söndag, bara
se på alldeles för många filmer
och tänka "Så vill jag bli. Sån
vill jag vara, ge mig en pistol
så kommer världen aldrig bli
sig lik igen."

Världen blir aldrig sig lik igen,
för världen har aldrig varit sig lik.

Jag har precis skickat iväg ett
meddelande till Studio Total.
Dem sökte praktikanter till
deras stockholmskontor,
och jag dog. Jag måste söka.
Om jag inte söker, kommer
jag ångra mig för resten av livet.

jag har avgudat dem så länge,
så jag vore en idiot om jag sket
i det här nu.

Håll tummarna för mig..

Jag har varit vaken i lite mer
än två timmar, men jag har
ändå redan lyckats med att skapa
en stor klädhög mitt i rummet..
Som en majbrasa, av kläder.
Fast jag skulle döda den som
försökte tända eld på mina kläder..

Och inatt har jag sovit precis
lika dåligt, som resten av dagarna
den här veckan. Jag vet inte vad
det är som händer. Sjuka mardrömmar
varje natt, och så vaknar jag varannan
kvart.. Jag brukar ha mardrömmar
men nu är det extremt! Det kan
vara flera OLIKA mardrömmar
på en och samma natt.. Nej.. Jag vet inte.

Jag kanske borde försöka tänka på,
och se lite mer filmer om söta
ponnyhästar istället för ond, bråd, död.

Jag minns London,

Fick mitt antagningbesked idag,
jag kom in. Fast.. det fattade jag
hela tiden att jag skulle, typ.
Så ja. Jag var ganska likgiltig
inför orden som stod på min
ansökan när jag loggade in på
studera imorse.

För det är lite bitterljuvt.
Lite som att jag brett
mackan på båda sidorna,
om vi säger så. hahah,
en sjuk rolig tjej Olivia.

Nej, vi får se vad som händer.
Vad min tandreglerare säger,
osv, osv, osv, osv, osv.
Det finns tusen jävla
omständigheter kring
den här flytten.

Fuck honor..

Saker ni inte visste om mig, del 3

- Jag drömmer mardrömmar KONSTANT, och kan för mitt liv inte förstå varför. Jag är ingen, direkt, rädd eller lättskrämd människa.

Jag drömde så jävla sjuka,
läskiga och obehagliga
drömmar inatt, så det tar
emot att gå och lägga sig.

Så här sitter jag, i min
svarta läderfåtölj, 01:50.

Ärsh, fuck honor,
vad spelar det för roll?
Jag gör va fan jag vill.

Sjukt rockstar.

hahahaha,

Nedan ser ni en av dem finaste låtarna som finns.
Den ska spelas på frökens begravning, om vi säger så.

Helgen var helt underbar, med mycket skratt.
Jag älskar verkligen mina vänner, allihopa.
Dem får mig att lyfta från marken, känna
extrem glädje och dem har fått mig att bry mig igen.
Jag vågar inte ens tänka på hur mitt liv
hade sett ut utan dem.

Vänner är bland det finaste man har.
Glöm aldrig det.

Mina killar är fan bäst.
Ni är fan sämst, jämfört
med dem. Finaste killarna.

Kvällen var fylld av sjuka händelser,
vissa saker som man helst vill glömma
och andra saker som man kommer
bära med sig resten av livet.

HAHA, jag hittade på en del hyss
i vanlig ordning. Lite beer pong, på
det också.

Idag är jag inte lika bakis som
jag trodde jag skulle vara..
Skönt, med tanke på att
vi åkte iväg på julbord på
eftermiddagen..

Nu ska jag kolla en blodig film,
och sen vila mitt söta huvud
mot kudden.

(Grattis på födelsedagen, ens.)

Later,

Igår hade jag inget att säga er,
min spök-läsare. Jag har nog egentligen
inte så mycket att säga idag heller..

Nyligen hemkommen från jobbet,
sönderstressad och jävlig, sitter
jag här och lockar håret.

Ikväll blir det väst-fest med
min killar. A' fyller år imorgon,
och visst vill man fira att man
är ett år närmare slutet.

Jag har inte spikat min outfit än,
men sminket går i brun/guld för
ovanlighetens skull. Vi får la se.

Nu har jag inte tid mer tid
att ägna åt väsentligheter
som att skriva i mitt alldeles
egna hybris-forum.

Later mofo's, vi ses i dimman.

Jag har börjat med min kol-tavla.
Jag vet inte riktigt hur fan den blir,
egentligen. Jag tänker att jag tycker
det ser bra ut, men va fan.. Man vet
ju aldrig. Den ska ge's bort i julklapp,
så man hoppas ju att dem som får den
blir nöjd också, liksom.

Herregud, jag vill bara köpa
en helt ny garderob. ELLER
ta bort kylan, så jag kan ha
alla mina fina kavajer, etc.
Fast helst en helt ny garderob, TACK.
Jag skulle fan gifta mig med den.
Leva i ett monogamt förhållande
med alla mina kläder. Fan va fint.
Mina ögon tåras

Jag saknar dig.

Saker ni inte visste om mig, del 2

- Den som alltid, i hela mitt liv, varit mest elak mot mig är jag.