Nessaja från en mindre
besvärad och mindre
vuxen tid.
En högstadietid av bullshit.
Av snabbmackaroner,
köksgolv och grupparbeten.
Vi hade nog ganska
stora problem egentligen,
men på något sätt
känns den tiden mer
beskymmerslös än nutiden.
Undertonen var inte
alls densamma, och
jag tror att det är
den, den nya undertonen,
som ligger till grund
för allvaret som
nu råder i våra liv.
En kvart senare.
För, sen när blev vi vuxna?
Sen när var det inte längre
okej att ligga på köksgolvet?
Det gick för fort, det går för
fort och jag vet inte hur jag
får det att gå i normal takt igen.
Gick det någonsin i normal takt,
eller var det vi som bara rusade förbi?
Men frankly my dear, i don't give a damn.
För nu är det ändå försent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar