Tiden rinner ifrån oss, mina vänner.
Dem barnen vi en gång var har gått
bort sig, och lämnat oss åt vårat öde.
Vi blir bara äldre.
Men ännu är vi inte för gamla för
att skratta åt oss. Skratta åt att
livet bara tycks gå fortare, och
fortare. Vi hänger inte med, och
vi ser ironin i det hela.
Ännu är vi inte för gamla för
att kunna se världen som
en plats full av möjligheter
istället för en plats full
av misstag, och förlorade chanser.
Inte för gamla för att stanna
i sängen en hel söndag, bara
se på alldeles för många filmer
och tänka "Så vill jag bli. Sån
vill jag vara, ge mig en pistol
så kommer världen aldrig bli
sig lik igen."
Världen blir aldrig sig lik igen,
för världen har aldrig varit sig lik.
