Och jag sover ännu en natt utan Ben.
Det är så jävla svårt, minst sagt.
Bara en massa mardrömmar och så
vaknar jag konstant. Bara sätter mig
rakt upp i sängen. Som på film.
Men i hans armar finns inga mardrömmar,
inte något rum att sätta sig upp eller tid
att vakna. Där finns bara Han, och jag.
Och till er som tänker, "fan, sjukt jävla
orockstar" har jag nyheter. Att ge bort
sig själv helt till en annan människa är
nog det mest skadliga man kan göra.
Man kommer aldrig ur det oskadd.
Ännu en nyhet; Jag tänker aldrig komma ur det här. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar