fredag
Jag vill bo i en postapocalyptisk stad där luften är
tjock av drömmar. En stad där männen bär hatt och rock,
kvinnorna dem mest fantastiska klänningarna och porslinshy.
De stora betongbyggnaderna trängs med snirkliga slott.
Hårt mot mjukt, i tystnad.
Det ryker ur gatubrunnarnas galler. Det regnar oftast,
fast på ett stillsamt sätt. Liksom smeker industristaden
som en gång var så blomstrande.
Som en torkad brudbukett fortsätter staden att leva.
Ett minne av vad den en gång var. Ibland lyser minnet
igenom, som en solstråler silar den sig ner genom
molnen. En vacker ros. Männen och kvinnorna stannar
upp en sekund, förundras ett tag, innan det mörknar igen.
Och i mörkret finner dem det. Kärleken. Hos varandra.
