Om jag vore en låt skulle introt vara ljudet av en raketveke som tänds,
brinner och sedan exploderar i ett alldeles för hårt och högljutt skratt.
Tungt, stumt och maskinellt, stråkar i bakgrunden och ljudet av glas som krossas.
Mjuk, mjuk, mjuk melodi av sammet som bygger upp till den kantiga, vassa, metalliska refrängen.
En konstpaus i mitten, och när man minst anar det ett rytande från ett lejon.
Kraftfullt dunkande och lite synt. Elektroniskt. Ironiskt.
Dån, och med dunder och brak kommer crescendot.
Explosioner av eld, fyrverkerier och stråkarna hinner knappt med.
Med ens är det över, och man undrar vad det egentligen vad som hände.
